30 november 2008

pånyttfödelse?


" Menopausen är en pånyttfödelse för kropp, sinne och själ "
är meningen jag läste nyligen i en tidning. Citatet är från Christine Northrup, kvinnoläkare och författare.
Vet inte om jag vill eller kan hålla med.
Jag tillhörde de ´
´ som tydligen tyckte att mensen var en pärs. Inte kände jag mig en dugg kvinnligare, vackrare eller lyckligare för att jag hade mens. Det var enbart jobbigt. Ständigt ont i magen, ständig medicinering för att kunna fungera på skolan och sen i arbetslivet.
Inköp av bindor, tamponger var en dyrbar HISTORIA. Någon har räknat ut att man lägger ca 50 000 kr på eländet.
Jag har läst och hört hur kvinnor hyllade mensen, för det visar vår kvinnlighet, att vi kan föda barn, osv...osv. Har alltid undrat över varför jag inte hade väninnor som var lyckliga över mensen. Jag bara kände kvinnor som tyckte det var mest jobbigt. Tanken slog mig faktiskt att de här kvinnorna i tv fick betalt att säga det.

Och nu kommer nästa slaget in face, då påstår Christine Northrup, kvinnoläkaren och författaren att menopausen är pånyttfödelse. Och gissa. Nu kan jag inte heller hålla med. För självklart har jag kraftiga besvär att tampas med. Tror inte att jag behöver beskriva det, för de flesta som har menopaus, vet hur det är. Och även om jag inte hade vallningarna så är kroppen mer och mer olydig, tröttheten kommer snabbare, huden har blivit mindre elastisk, och rent allmänt allting tar ju längre tid att fixa så att jag ska se lika fräsch ut som för några år sen ;)

Jag vet att man skulle kunna använda meningen som en aforism.
Men jag väljer hellre en annan aforism:
Allt jag behöver kommer till mig. --- så småningom ;)

21 november 2008

den skeva verkligheten...

Det är många som är påverkade av magaziners flashiga bilder. Men de visar inte verkligheten. Naturligt vackra kvinnor som fotograferas blir sen photoshopade till oigenkännlighet. Knappt att de kan känna igen sig själva. Jag är helt säker på att även de måste känna sig otillräkliga när de inte duger utan att det trixas och fixas, man lägger till och drar bort, ögonfärgen stärks, tänderna blir vitare, kroppen smalare och alla får en stereotyp, klonad onaturlig utseende.

Sen går många människor och drömmer om att bli som idolen på bilden, fast inte ens idolen känner igen sig självt längre. Men antagligen går även idolen och längtar efter att se ut som det fejkade bilden om sig självt... Vad plastikkirurger jobbar och sliter. Konstigt nog är väldigt få av de som ser särskilt fräscha ut. Har någon tänkt på det?