från ytterlighet till ytterlighet.

Egentligen vill ingen vara fet. Den som påstår annat ljuger för sig själv. Oftast för att övertyga sig själv att det är helt i sin ordning att vara rund, att ha halsbränna, att inte komma in i nån kläder som säljs i butikerna. Att inte kunde knyta skor osv. listan kan göras långt.
Det är enklare att äta än att inte äta. För att gå ner i vikt är en fruktansvärt kamp. Och inte bara kamp när den pågår utan att den uppnådda vikten ska ju också behållas. Det är med andra ord en livslång projekt där man aldrig mer kan slappna av.

Jag tittar på en nytagen bild av Shirley Clamp. Och någonting stämmer inte. Hon har gått ner i vikt. Och det är ju okej.Gör även reklam för Viktväktarna...Ja. det är väl okej det med.  Men bilden som visas upp i pressen ger mig en känsla ändå att hon har gått över gränsen. Från att vara överviktig gick hon nu att vara underviktig.  Anorexi skulle man kunna säga. När ens huvud ser ut att vara för stor till resten av kroppen, då antingen bilden är en fotomontage eller så lider man av anorexi.
Hon vill inte uppge hur mycket hon har gått ner i vikt. Och när jag ser fotot förstår jag också varför.
För när det gäller vikt är medelvägen  är det bästa. Ytterligheter är farliga. Och hon har nu gått från en ytterlighet till en annan.